- REBECKA LUNDSTEDT -

Jag klagar, jag klagar och klagar hela tiden. Nästan alla klagar, det är jag säker på. Endel klagar på saker som är värda att klaga på men de allra flesta klagar bara för att klaga. De människor som har det svårt, de människor som borde klaga, det är dem som tar dagen som den kommer, det är dem som njuter av att få leva varje dag. Hur svårt dem än har det så tänker dem på det positiva, de negativa sakerna finns där hela tiden, dygnet runt, men det är dem som har lärt sig att ta till vara på livets ljusa stunder, att vara tacksam varje dag för att få ha en dag till att leva, en dag till att få umgås med dem man tycker om. Det finns människor på andra sidan jordklotet som lever ett liv så långt bort från våra liv. Dem lever utan det vi tycker är självklart såsom tv, data, skola och sjukvård. Vi tycker det är självklart men det finns inte i deras liv. Vi tycker det är självklart att få tycka vad vi vill medans dem kan bli mördade för de åsikter dem har.  Vi ska, eller jag ska säga, jag ska ta tillvara på den tid jag lever, jag ska njuta av att ha ett sånt underbart liv som jag faktiskt har. Visst kan manha de dagar man inte mår bra alls, de dagar då manklagar en massa, visst måste man få klaga, men att skänka de som har det svårare än en själv en tanke tycker jag man kan göra. Det räcker, att veta hur dem som lever i länder som inte ger sina medborgare några rättigheter alls, att ge dem en tanke och veta att det finns dem som har det svårare än en själv, det räcker.

Jag har ofta tänkt på det här men först igår blev jag riktigt upprörd. Jag såg filmen The Last King Of Scotland som är baserad på en verklig händelse och jag blev så rörd. Jag kunde inte titta klart på filmen för jag grät, jag bara grät och grät. Jag kände att jag klagar över att jag är tjock, att jag inte ser ut som jag vill göra och sådana saker, medans andra människor måste gå och vara rädda hela dagarna över att dem kan bli skjutna vilken sekund som helst.
Jga tycker det är förjävligt att människor ska få leva under sådana förhållanden! Det är sjukt!
Om det fanns något jag skulle kunna göra åt saken skulle jag göra det, jag skulle bara vilja veta hur, hur ska jag hjälpa dem som lever så?

Det jag ska börja göra är att alltid tänka en gång extra, tänka på att jag faktiskt har det bra. Ta till vara på varje dag och berätta för alla mina vänner hur mycket jag tycker om dem, hur glad jag är att dem finns där för mig. Jag ska ägna mer tid åt min familj och berätta hur glad jag är för att dem alltid ställt upp för mig. De människor som berörs av hur andra människor lever, de ska jag berätta för att det är det som räknas! 

Jag menar inte att vi som har det bra ska gå och vara ledsna över hur annat folk har det, jag menar bara att vi ska ta tillvara och uppskatta den tid vi har, vi ska vara lyckliga över hur bra vi faktiskt har det. Ägna en tanke då och då åt de som inte har det bra, det tycker jag vi kan göra!

VARJE DAG ÄR SPECIELL