snart hemkomst & förändring
Tuudilu igen
nya tankar och äntligen tid till lite blogg skrivande . Tänk vad Beck ska tacka mig när hon får se hur mycket jag skriver och kommer skriva . Det här är ju faktiskt väldigt roligt , funderar på att skaffa en egen blogg men just nu är det denna som gäller för mig tills Beck fixat internet i skolan och har styrt upp sin data och faktiskt har tid med att ägna sig åt lite fritid . Just nu kan jag meddela att hon har fullt upp hela tiden , man hinner knappt prata med henne på telefon en stund . Ni undrar säkert vad hon gör kanske ? ;) kan berätta att ( okej det här kommer ni aldrig tro om Beck , ni som känner henne :) ) men faktiskt fått öva sig på att släcka bränder , tälta/campa och det är bara början . Hon ska under gymnasie åren lära sig dyka också , vilket har varit min önskan egentligen och massa andra roliga grejer . Det är en blandning av sam och akutlinje kan man väl kalla det . Låter jättespännande i mina ögon iallafall . :)
så går det till i ånge ;)
själv går jag på Jensen Norra , läser media - journalistik . haha , nu undrar väl alla om jag sett Blondinbella ? Men faktiskt så har jag inte sett henne än och vet inte riktigt om jag är så intresserad av att se henne heller . Tror faktiskt vi har annorlunda schema , för i min skola så går halva skolan enligt ett schema typ och andra hälften en andra . Om nån förstår , vi går halvdagar så det är väldigt skönt med sovmorgon till kvart i 1 varannan vecka om jag säger så . Däremot de andra veckorna börjar vi 8 men det finns en poäng med det också , att vi slutar 12.10 då . Vilket är grymt skönt ! :) Kan ju faktiskt passa på och berätta lite om skolan/klassen när jag ändå är igång .
Första intrycket på klassen var att jag inte skulle passa in här , alla såg så olika ut och alla hade helt olika stilar och personligheter . Men det kanske var positivt , för det är egentligen inge kul om en klass är 100 % lika . Då tröttnar man ju på varann eller om inte dom så skulle jag göra det . Det är verkligen en stor förändring för mig som har gått i världens minsta skola med världens 'vadsägerman' annorlundaste (på både ett bra och dåligt sett) klass . Vi var ungefär 26 stycken skulle jag gissa på , vissa hade gått där hela livet , vissa lite längre och vissa var helt nya . När jag kom in i klassen var det ungefär 6 killar och det var ändå okej , när jag slutade 9an var det 2 killar i min klass och ingen av dem gick där när jag började där utan dom kom senare in i bilden . Alla kände alla och lärarna kände en nästan bättre än vissa kompisar , vi var som en stor familj och vi hjälpte alltid varann med allt möjligt . Vi delade allt och rasterna gick ut på disskutioner eller problem som nån hade och det slutade alltid med att hela klassen satt runt den personen och delade & lyssnade på vad som nu hade hänt . Aja vet inte riktigt hur jag kom in på det här , men i slutet kändes det som vår klass behövde en paus från varandra .. men gud vad jag saknar den! Nu är allt så stort med många trappor i skolan och flera hundra klassrum och våningar man inte vet vart man ska till . Ska avrunda det här på ett snyggt sett nu . :) att det är nu efter nian som man märker vilka som stod en närmast i klassen , vilka man håller kontakten med och vilka som kommer följa en en längre tid under livet . Om nån läser det här och går på Jensen så hör gärna av er , skulle vara kul och se nya ansikten i skolan ;)
/ toisan
